Bristen på idrottsarenor skapar bekymmer för flera av de största inomhusidrotterna, främst i Stockholm. Nu går fyra av de största förbunden ihop – och tar saken i egna händer.
Målet är att skapa förutsättningar för en helt ny arenamodell som går att tillämpa i hela landet.
"Först behöver vi komma in i rätt rum och få tag i rätt personer på både tjänstemannanivå och politisk nivå," säger Sara Dutina från Svenska Basketbollförbundet.
Läs hela artikeln – helt gratis
Ange din e-postadress för att fortsätta läsa. Du behöver bara göra det en gång.
Det här ingår
- 1–2 nyhetsbrev i veckan
- Inbjudan till branschevenemang
- Redaktionella djupdykningar
Idrottsanläggningar i Stockholm är ett ständigt återkommande diskussionsämne. Dels i politiken, dels inom idrottsrörelsen. För de fyra inomhussporterna – volleyboll, innebandy, handboll och basket finns det i nuläget inget självklart val av arena i huvudstaden. Särskilt tydligt blir problemet vid större evenemang.
“Arenafrågan är ju ständigt på tapeten för våra idrotter, framförallt i storstäderna. Sen behövs det självklart nya anläggningar på andra orter också, men problemet är som mest omfattande i just Stockholm.” säger Hanna Wigertz Andersson, utvecklingschef på Svenska Innebandyförbundet.
Sara Dutina, ansvarig för anläggningsfrågor på Svenska Basketbollförbundet fyller på.
“I Stockholmsområdet är arrangemangsarenor för inomhusidrott otroligt eftersatt. Förutom Eriksdalshallen finns egentligen bara de riktigt stora arenorna. Och där är det också en otrolig konkurrens om tiderna. Det spelas SHL-matcher, anordnas konserter och andra typer av arrangemang. Det skapar en ständig osäkerhetsfaktor för oss, huruvida våra arrangemang får plats och kan genomföras.”
Situationen är inte unik för Stockholm. Även i andra svenska storstäder upplever förbunden att deras arrangemang inte prioriteras. Samtidigt är de tekniska förutsättningarna i arenorna inte anpassade efter sporternas behov.
“Vi arrangerade en match på Scandinavium, men det är samma problematik där. Hockeyn kommer först, sen konserter och om alla stjärnor står rätt får vi ett datum som passar. Sen är det ju inte anpassat efter våra sporter heller, hela innanmätet måste byggas upp innan varje match, vilket är utmanande sett till både tid och resurser,” säger Sara Dutina.
Gemensam anställning ska skapa framtidens arenamodell
I dag bedriver alla fyra förbund i huvudsak sin verksamhet i kommunala idrottsanläggningar. Det gör dem beroende av kommunerna när det kommer till nya anläggningar. För att råda bot på problemet går nu alla fyra förbunden samman, med stöd av Riksidrottsförbundet, och anställer en gemensam projektledare som får uppdraget att utveckla och samordna anläggningsfrågan. Rollen är tänkt att fungera som en brygga mellan idrottens behov och kommunernas planering. Målet är att ta fram en skalbar modell för hur idrottsarenor kan planeras, byggas och drivas.
“Det har funnits ett samverkansarbete mellan förbunden i Stockholmsregionen under en längre period. Vi känner ett behov av att få in lite bredare kompetens som förstår de andra delarna av arbetet med nya arenor bättre. Ur ett idrottsligt perspektiv har vi all kompetens vi behöver, men kanske inte ur andra relevanta perspektiv,” säger Sara Dutina.
Hanna Wigertz Andersson från Svenska Innebandyförbundet instämmer och lyfter fram arbetet från de lokala specialdistriktsförbunden.
“Det görs ett jättearbete i att politiskt driva på för nya anläggningar av våra specialdistriktsförbund. Vi vill tillsammans med RF hjälpa dem att skapa en tydlig struktur och arbetsmetod kring hur man kan jobba med arenafrågor.”
Förhoppningen med den nya projektrollen är att på sikt skapa bättre förutsättningar för hur idrottsarenor planeras och byggs. Förutom de politiska processerna behöver också byggtekniska-, arkitektoniska- och driftfrågor utredas. Slutmålet är att ta fram en arbetsmodell som ska vara möjlig att tillämpa över hela landet.
“Vi behöver hitta en arbetsmodell över hur vi ska jobba aktivt med arenafrågan. Först behöver vi komma in i rätt rum och få tag i rätt personer på både tjänstemannanivå och politisk nivå,” säger Sara Dutina från basketbollförbundet.
Hanna Wigertz Andersson från innebandyförbundet utvecklar.
“På detaljnivå hoppas vi att det blir en anläggning där alla våra idrotter kan verka och vara. Målet är att arbetsmodellen och arenakonceptet ska kunna appliceras överallt i Sverige, trots att fokuset just nu är på Stockholm.”
När elitidrotten försvinner tappar unga sina förebilder
Förbunden uttrycker en växande oro för att barn och unga i dag saknar möjlighet att uppleva elitidrott inom sina egna sporter. När matcher och större evenemang inte kan genomföras i Stockholm minskar också den direkta kontakten mellan bredd och elit.
“Om vi ska anordna en landskamp vill vi gärna göra det i Stockholm. För att inspirera och skapa förebilder för ungdomsspelarna. I nuläget är det väldigt utmanande då det är tuff konkurrens tillgänglighetsmässigt på de stora arenorna och det enda övriga alternativet är Eriksdalshallen, som är för liten,” säger Sara Dutina från basketbollförbundet.
Trots att en stor del av svensk basket bedrivs i Stockholm menar Sara Dutina att det är väldigt svårt att bedriva elitverksamhet i staden, just på grund av arenabristen.
“Vi behöver synas oftare än några enstaka matcher på Hovet och Avicii Arena. Eller ska Stockholm bli en stad utan elitidrott för inomhusidrotterna?”

